Precis som i höstas passade jag på att se en Premier League match medans jag ändå var i stan. Jag hade egentligen tänkt se Tottenham mot Arsenal. Det visade sig dock omöjligt att få tag på biljetter (till normala priser) till detta derby i norra London. Samt så flyttades matchen senare till söndagen vilket hade medfört att jag antagligen inte hade hunnit se den. Det fick istället bli Chelsea mot West Brom, där West Brom har två svenska spelare i laget (Jonas Olsson och Markus Rosenberg, båda skåningar).

 

Matchen började klockan 15 denna lördagseftermiddag. Jag blev lite sen ut till Stamford Bridge. Jag promenerade runt i The City för att plåta lite byggnader (The Gherkin och Lloyds). Då det är ett område jag inte hittar speciellt bra i så tog det ett litet tag att navigera runt. Gott om tid kvar dock. Sedan hade jag glömt hur otroligt långsam Circle Line är. Lång tid mellan tågen, korta avstånd mellan stationerna och gamla tunnlar med låg hastighet. Detta blandat med Weekend closure och stillastående tåg gjorde inte det hela bättre. Nåväl, efter lite byten så kom jag till Fulham Broadway typ 20-25 minuter innan matchstart. Köpte matchprogram och halsduk, gick sedan rakt in och satte mig vid min plats.

 

Satt för dagen på läktaren som kallas The Shed. Tillsammans med Matthew Harding läktaren är det där alla die hard Chelsea fans sitter. Nedan följer två bilder från där jag satt.

 

 

Det var en ytterst märklig upplevelse att sitta bland dessa fans. Som de flesta sportintresserade känner till så ligger Chelseafansen i öppen konflikt med managern Rafael Benitez. Lika mycket tid lades ned på att håna den egna tränaren som att heja fram sitt lag. För att ge ett exempel så är detta ramsan som körs mest frekvent:

 

 

There's only one Di Matteo sjöngs som vanligt i matchminut 16. Rafa Benitez a table for two var också den vanlig (han kallas för the fat Spanish waiter som referens). Efter matchen hölls ett antal plakat upp där det bland annat stod We're just not that in-ter-im och The interim one. Såg inte dessa på plats då de satt precis snett nedanför mig. Fick läsa vad det stod på plakaten i The Sun dagen efter, haha. Nedan en bild på Benitez.

 

Matchen då? Den blev en målsnål historia som slutande 1-0 till Chelsea efter mål av Demba Ba i första halvlek. Hade tur då jag satt på rätt sida för att se målet på nära håll. Det saknades dock inte chanser för fler mål, åt båda hållen. Chelsea hade rätt bra grepp om matchen långa perioder, men det blev rätt spännande i slutet då West Brom tryckte på för en kvittering. Cech i Chelseas mål fick göra ett par svettiga räddnigar. Jonas Olsson spelade hela matchen och Markus Rosenberg kom in på slutet utan att göra något större väsen av sig. Har lagt upp ett klipp från andra halvlek då Chelsea fått frispark i bra läge. Hoppades kunna fånga Frank Lampards 200:e mål i Chelsea, men så blev inte fallet.

 

Här är en länk till målet. Plus lite fler bilder från matchen.

 

Matchfakta (från svenskafans.com):

Chelsea (4-2-3-1): Cech; Azpilicueta, Ivanovic, David Luiz, Cole; Ramires, Lampard (c); Oscar, Hazard (Moses 79), Mata (Mikel 90+3); Ba (Torres 87).
Oanvända avbytare: Turnbull, Terry, Cahill, Bertrand.
Mål: Ba 27.
Varningar: Hazard 55.

 

West Brom (4-3-2-1): Foster; Reid, McAuley, Olsson (c), Ridgewell; Mulumbu, Yacob (Rosenberg 81); Fortune (Odemwingie 61), Morrison, Dorrans (Thomas 70); Long.

Oanvända avbytare: Myhill, Jones, Tamas, Brown.
Mål: -
Varningar: McAuley 64, Odemwingie 84.

 

Domare: Kevin Friend.
Publik: 41,548.

 

Efter matchen var det bara att ge sig av direkt från västra till östra London. Från att ha sett Ashley Cole spela boll till att se fd fru Cole för andra kvällen i rad.