Anledningen till att jag åkte till London från första början var för att se Cheryls första soloturné, resterande aktiviteter dök upp efter hand. Tidigare på dagen hade jag varit uppe på taket, nu var det dags att komma in under taket. Kom till O2 ganska sent då jag varit på stan fram tills butikerna stängde samt ätit (vilket jag lärt mig sedan tidigare att man inte ska göra ute på O2 Arena, köerna är låånga). Första jag gjorde var att köpa programmet, som ser ut såhär:

 

Tog sedan min plats och då hade Tinchy Stryder redan hunnit börja, tror han var inne på sin första eller andra låt. Jag är dock inget fan av Tinchy så resterande delen var det bara att lida igenom. Efter lite väntande och prat med bänkgrannen så körde konserten igång ca 20:50. Introlåten blev något överaskande för mig Sexy Den A Mutha. Filmade hela introt, se nedan. Min mobilkamera är inte den bästa på konserter, ljudet blir kasst och den har svårt att fokusera ordentligt. Så detta blir det enda klippet jag lägger upp, finns dock en hel uppsjö på Youtube från andra som filmat.

 

Efter den inledningen fortsatte hon sedan med Call My Name, Girl In The Mirror och Promise This innan det var dags för kvällens första kostymbyte. En väldigt bra inledning tycker jag. Nedan följer en bild från Girl In The Mirror, gillade bakgrundsskärmen under den låten.

 

Hade för kvällen väldigt bra plats. Min kamera, ljuset och all dans och rörelse på scen gjorde det svårfotograferat. Fick några hyfsade bilder iallafall. Efter kostymbytet kom ett Girls Aloud medley som bestod av The Promise, Biology och Love Machine. Det gick verkligen hem hos publiken. I denna "akten", eller vad man nu ska kalla det, så ingick även Under The Sun och The Flood. Nedan följer bilder från de två sistnämnda.

 

Dags för nästa kostymbyte. Mellan varje byte spelades/mixades låtar som inte kom med, ofta med dansarna som gjorde lite gymnastiska övningar. Exempel på sådana låtar är Love Killer och Yeah Yeah. I sista akten innan själva finalen framförde hon Ghetto Baby och Screw You. Det blev således en hel del dans. Wretch32 var med och rappade till Screw You. De två sista låtarna som spelades var sedan Fight For This Love (såklart) och Call My Name en gång till.

 

Konserten slutade ungefär klockan 22, så den var inte speciellt lång i jämförelse med t.ex. Lady Gaga eller Girls Aloud. Det var ungefär som när jag såg Robyn på Sofiero, bra men kort. Kan dock förstå att man inte orkar hur länge som helst med så mycket dans. Jag var lite rädd för hur det skulle låta då Cheryl inte har världens starkaste röst, men det lät väldigt bra. Jag hade kunnat skriva mer men inlägget börjar bli rätt långt, jag kommer få anledning att återkomma till denna konserten senare. Nu ser jag fram emot DVD:n/Bluray:n.