Var ute på Emporia igår lördag. Tröttnade snabbt efter bara nån timme eftersom där var så fullknökat med folk, men gick iallafall runt och spanade in bygget. En hel del spännande butiker utanför de vanliga man hittar i svenska köpcentra. En sak som slog mig ganska snabbt var dock hur trånga gångarna var. Visst, nu var där mycket folk. Men även utan extremt mycket folk så tror jag att de fortsatt kommer upplevas som smala. Speciellt om man nu ska ha lekplatser mitt i gångarna, rulltrappor, och även försäljning så måste de vara bredare. Övriga köpcenra jag har besökt med liknande utforming som Emporia har detta. Antar att ägarna vill maximera butiksytan, men arga kunder är dåliga kunder. Märktes om inte annat igår.

 

Eftersom det var så trångt där inne spenderade jag mest tid på taket och kollade utsikten. Här kommer en bild taget mot bron.

För att prata om något helt annat. Häcken förlorade igår mot Kalmar vilket gör att Malmö nu har ett utmärkt utgångsläge med 2 omgångar kvar av Allsvenskan. Jag har biljett till matchen mot Örebro på torsdag, kommer bli spännande.

 

För att återigen byta ämne helt så jag idag fått en fungerade vinylspelare, något jag velat ha en längre tid. Kopplade in den snabbt som tusan och jag spelar i skrivande stund igenom de skivor jag äger. Det är väl ingen jättesamling, men innehåller många guldkorn. Riktigt trevligt.

Då var biljetter till The Hits Tour nästa år fixade. Blev precis som jag skrev i förra inlägget, standing på fredagen och seated på lördagen. Platsen blir ungefär där jag satt när jag såg Cheryl fast längre upp, helt okej platser för att vara pre-sale. Det är första gången jag köper biljett till O2 från officiella sidor och inte eBay. Jag och pre-sales brukar inte gå så bra ihop, inte general sales heller för den delen.

På tal om det så har jag även införskaffat biljetter till Olly Murs i Köpenhamn den 16:e april nästa år. Här är man ute i god tid.

 

Det utlovade turnéinlägget. TEN - The Hits Tour kommer gå av stapeln i februari och mars nästa år, datum och plats följer nedan.

 

Februari 2013
21 Newcastle - Metro Radio Arena
22 Newcastle - Metro Radio Arena

23 Newcastle - Metro Radio Arena
25 Sheffield - Motorpoint Arena
26 Birmingham - LG Arena

01 London - The O2

02 London - The O2

03 London - The O2

05 Manchester - MEN Arena

06 Manchester - MEN Arena

07 Manchester - MEN Arena

09 Glasgow - SECC

10 Glasgow - SECC

11 Glasgow - SECC

13 Belfast - Odyssey Arena

16 Dublin - O2 Dublin

19 Nottingham - Trent FM Arena

20 Liverpool - Echo Arena

 

* Det kan/lär tillkomma fler datum senare. Bara 14 spelningar inplanerade nu, det slutade totalt på 32 spelningar förra gången.

 

Förköp kommer ske den 24:e oktober kl 09:00 (dvs 10 svensk tid) och det finns en hel drös med möjligheter att få tillgång till det. Det officiella släppet är sedan den 26:e oktober kl 09:00 GMT. Biljetterna kostar lite olika beroende på vilken stad man besöker. London är dyrast där det kostar £56.25 för de bästa platserna (inkl serviceavg).

 

Nytt för denna turnén är att på golvet kommer det inte finnas sittplatser som det brukar göra, utan det är standing som gäller. Det innebär att man inte kommer behöva hosta upp enorma summor för att få bra platser i A-blocken längst fram. Istället får man vara på arenan tidigt och köa för att få bra platser. Finns naturligtvis för- och nackdelar med båda.

 

Jag har funderat klart vad det gäller föregående inlägget och har nu fått detta att fundera på istället. Jag har en fundering på att gå på båda datumen i London och köra stående en kväll och sittplats den andra. Jag är inte jättepigg på att köa så får nöja mig med den platsen man får. Jag är ju ändå rätt lång så brukar kunna se okej, inte så kul för de bakom bara hehe. Det är dock inte idealiskt för att asa runt på merchendise samt fotografering så därav sittplats en kväll. Samt blir man trött i fötter och ben efter en stående konsert och promenerande i London. Ajja, jag får fundera. Det ska fungera med ekonomi och tid och allt såntdär också. Lär inte bli lika flådigt som förra gången.

 

EDIT: Uppdaterat listan med spelningar.

Okej, ny singel den 18:e och nytt album den 26:e. Det finns redan en hel uppsjö med olika versioner att förbeställa. Jag sitter nu och funderar på vilka jag ska ha och kan inte bestämma mig. Finns följande versioner av albumet

 

TEN standardutgåva

Innehåller 4 nya låtar och många av de singlar som släppts tidigare.

 

TEN 2CD Deluxe 

Innehåller standarsutgåvan och en extra CD med låtar som just nu röstas fram av fansen.

 

TEN Deluxe Box Set 

Innehåller de två tidigare. En DVD med TV-serien Passions Of GA. Art Prints. Allt i en specialbox.

 

Utöver detta finns det en separat DVD till innehållandes alla musikvideos från standardutgåvan. Sen har HMV (musikbutik) en egen 2CD Deluxe Edition. Vet inte om Play.com har en egen Edition också, antagligen.

 

Sen har vi singeln. Där finns den dels som vanlig CD-skiva med ett antal remixer (ingen B-sida vilket jag hade hoppats på). Sen finns där en 7" vinyl med en remix som bara finns där. Sen finns singeln som digital nerladdning också. När man laddar ner den digitalt följer 3 mixar och en Megamix med.

 

Utöver detta släpper Cheryl sin turne-DVD "Live At The O2" (ej Bluray vad det verkar) den 26:e november. 

 

Jag får helt enkelt ta och fundera. Det kommer ju en turné också, mer om detta i nästa inlägg.

Två nya musikvideos har haft premiär. Den första är såklart videon till Something New som ser ut såhär. Den bästa GA videon på länge.

 

 

Little Mix (förra årets X-factor vinnare) har också släppt sin video till deras kommande singel DNA. Riktigt snyggt gjord i Sin City tema.

 

 

Återkommer snart med fler inlägg om det som hänt tidigare idag med GA. Många saker att skriva om.

Har velat skriva om denna ett tag, men annat har gått före. Liseberg annonserade för ett tag sedan att man ska bygga en ny berg- och dalbana som för tillfället går under arbetsnamnet Projekt Helix. Banan är en stålkonstruktion som ska vara klar till säsongen 2014.

 

 

Här följer lite fakta om banan.

 

Investering: 200 miljoner kr
Leverantör: Mack Rides
Banans längd: 1 355 m
Topphastighet: 100 km/h
Topphöjd: 41 m
G-kraft: 4,2 G
Åkturens längd: 110 sekunder
Kapacitet: Cirka 1 310 passagerare/timme

 

Ingången kommer vara vid AtmosFear. Banan i sig kommer sedan dela utrymme med Lisebergsbanan och övriga attraktioner som ligger på berget. Se bild nedan.

 

Jag är naturligtvis väldigt exalterad. Precis en sån här bana jag tjatat om bör finnas på Liseberg. En längre video som bland annat inkluderar en intervju med Lisebergs VD finns här. Ett besök på Liseberg är nu inbokat till 2014!

Sent igårkväll läckte GA:s nya singel Something New på Youtube. Inte speciellt förvånande år 2012 men trist att de inte fick släppa den som planerat på fredag. Låten har hursomhelst haft radiopremiär idag i UK och den låter såhär.

 

 

Jag har naturligtvis redan lyssnat igenom den x antal gånger, i skrivande stund antagligen runt 40. Jag var inte helt övertygad efter första lyssningen, men efter andra lyssningen var jag helt med på noterna. Låten är ett självsäkert statement som går lite i samma spår som Something Kinda Oooh och Sexy! No No No... fast mer anpassat till vad som spelas på radio idag. Xenomania, med Brian Higgins i spetsen, är precis som tidigare producenter. Refrängen är enkel men väldigt catchy. Jag är dock inte lika glad över Nadines och Cheryls shouting  precis i början, och som återkommer senare i låten. Påminner lite om Beyonces Run The World (Girls), som verkligen inte är någon höjdare. 

 

Anyways, kul att äntligen få höra lite nytt material. Det var ändå nästan 4 år sedan sist (Out Of Control släpptes i början av november 2008). Singeln släpps den 18:e november. Videon kommer kanske på fredag, jag kommer iallafall sitta bänkad när de sänder live på Youtube kl 10 (11 svensk tid). Mer info om nya albumet (som antas vara ett nytt Greatest Hits album) lär också komma då.

Det kan inte bli fredag soon enough!

 

 

Då kommer här det sista inlägget med tema London. Har blivit några stycken, man får passa på när man väl har något att skriva om. Tänkte jag kunde börja med en bild på utsikten från hotellrummet.

 

Elephant & Castle, som är en stor vägkorsning söder om Waterloo. Charlie Chaplin växte upp här en gång i tiden. Nu är det rätt nergånget och det shoppingcenter som finns här huserar i vad som framröstats som Londons fulaste byggnad. Det verkar dock vara förändring på gång då hela området ska rustas upp. Får återvända hit om några år och se omvandlingen. 

 

The Shard. En byggnad som jag inte hade tid att kolla in lite närmre. Den har dock inte öppnat än för allmänheten, får bli nästa gång.

 

Under söndagen hann jag med lite shopping innan butikerna stängde. Var mest runt Bond St. och kollade, samt in på en sidogata där A&F ligger. På måndagen gick inte flyget förrens på kvällen så på dagen åkte jag ut till White City och gick på Westfield. Det är ett relativt nybyggt köpcentrum som är enormt stort. Ser ut såhär.

 

Det var allt för denna gång, nu återgår jag till att skriva om annat. 

Anledningen till att jag åkte till London från första början var för att se Cheryls första soloturné, resterande aktiviteter dök upp efter hand. Tidigare på dagen hade jag varit uppe på taket, nu var det dags att komma in under taket. Kom till O2 ganska sent då jag varit på stan fram tills butikerna stängde samt ätit (vilket jag lärt mig sedan tidigare att man inte ska göra ute på O2 Arena, köerna är låånga). Första jag gjorde var att köpa programmet, som ser ut såhär:

 

Tog sedan min plats och då hade Tinchy Stryder redan hunnit börja, tror han var inne på sin första eller andra låt. Jag är dock inget fan av Tinchy så resterande delen var det bara att lida igenom. Efter lite väntande och prat med bänkgrannen så körde konserten igång ca 20:50. Introlåten blev något överaskande för mig Sexy Den A Mutha. Filmade hela introt, se nedan. Min mobilkamera är inte den bästa på konserter, ljudet blir kasst och den har svårt att fokusera ordentligt. Så detta blir det enda klippet jag lägger upp, finns dock en hel uppsjö på Youtube från andra som filmat.

 

Efter den inledningen fortsatte hon sedan med Call My Name, Girl In The Mirror och Promise This innan det var dags för kvällens första kostymbyte. En väldigt bra inledning tycker jag. Nedan följer en bild från Girl In The Mirror, gillade bakgrundsskärmen under den låten.

 

Hade för kvällen väldigt bra plats. Min kamera, ljuset och all dans och rörelse på scen gjorde det svårfotograferat. Fick några hyfsade bilder iallafall. Efter kostymbytet kom ett Girls Aloud medley som bestod av The Promise, Biology och Love Machine. Det gick verkligen hem hos publiken. I denna "akten", eller vad man nu ska kalla det, så ingick även Under The Sun och The Flood. Nedan följer bilder från de två sistnämnda.

 

Dags för nästa kostymbyte. Mellan varje byte spelades/mixades låtar som inte kom med, ofta med dansarna som gjorde lite gymnastiska övningar. Exempel på sådana låtar är Love Killer och Yeah Yeah. I sista akten innan själva finalen framförde hon Ghetto Baby och Screw You. Det blev således en hel del dans. Wretch32 var med och rappade till Screw You. De två sista låtarna som spelades var sedan Fight For This Love (såklart) och Call My Name en gång till.

 

Konserten slutade ungefär klockan 22, så den var inte speciellt lång i jämförelse med t.ex. Lady Gaga eller Girls Aloud. Det var ungefär som när jag såg Robyn på Sofiero, bra men kort. Kan dock förstå att man inte orkar hur länge som helst med så mycket dans. Jag var lite rädd för hur det skulle låta då Cheryl inte har världens starkaste röst, men det lät väldigt bra. Jag hade kunnat skriva mer men inlägget börjar bli rätt långt, jag kommer få anledning att återkomma till denna konserten senare. Nu ser jag fram emot DVD:n/Bluray:n.

Nästa aktivitet skymtade förbi i förra inlägget och är något som jag skrivit om tidigare, Emirates Air Line. Åkte den tur och retur och då jag har ett Oyster Card så det kostade inte en förmögenhet. Utsikten var ungefär densamma som den man hade från O2, bara det att man kom lite högre upp. Linbanan sträcker sig som högst 90 m upp i luften. Så här ser stationen ut på "södra sidan" i North Greenwich:

 

Här följer ett klipp från mina åkturer. Satte lite bakgrundsmusik då det var så mycket oväsen i bakgrunden. Slå gärna över till HD.

 

Väl över på norra sidan kallat Royal Docks (ett stenkast från ExCel Center) så satte jag mig och tog det lugnt en stund. Tog lite foton samtidigt:

 

Tycker man kan testa på att åka om man har vägarna förbi som jag hade. Det är kanske inte värt att ta sig hela vägen ut till North Greenwich (med tunnelbana) eller Royal Victoria (med DLR) bara för att åka denna. 

På söndagsförmiddagen var det dags att bestiga O2 Arena. Jag har sedan tidigare skrivit rätt mycket om Up At The O2, så en hel del info finns att se här. Vädret var helt fantastiskt för att vara en oktoberdag i London, var nog runt 15-17 grader och sol. Kom dit i god tid innan och tog ett foto på en tidigare grupp, såg ut såhär:

 

När jag sedan skrivit på "dör du så är det inte vårt fel" pappret så var det dags för våran grupp att ge sig iväg. Var rätt brant i början och det tog några meter innan man helt fått in tekniken. Efter det så var det inga bekymmer och man kunde titta ut över Themsen. Det blåste inte heller så det var riktigt behagligt. När man sedan kommit upp på toppen såg det ut såhär:

 

 

Här är jag uppe på toppen.

Det var rätt svettigt i den där blå dräkten. Som tur var hade jag inte så mycket under, bara jeans och tunn t-shirt. De andra som inte tagit av sig sina tröjor ångrade sig. När vi sedan varit uppe på toppen ett tag var det dags att röra sig nedåt igen. Själva klättringen är inte så ansträngande, guiden sa att den äldsta som klättrat var typ 86 år. Här är en bild på några ur gruppen som tar det sista klivet innan de är nere på marken igen.

 

 

På det hela taget tycker jag det var väldigt trevligt. Det var en lite annorlunda upplevelse som man kan göra när man redan sett och gjort alla "vanliga" turistgrejer i London.

Första aktiviteten jag hade för mig i London var att åka till östra London och Upton Park. Där väntade derbyt mellan West Ham och Arsenal på Boleyn Ground. Här följer ett par bilder tagna på den (ö)kända gatan Green Street.

 

När jag kollat runt lite på Green St och matchprogrammet var inköpt var det dags att gå in på arenan. Hade för dagen väldigt bra plats, jag var som sagt tidigt ute med att boka biljett. 

 

Arsenal värmer upp

 

Nedan följer ett klipp från när spelarna kommer in på planen. West Ham fansen sjunger I'm Forever Blowing Bubbles. 34 974 personer var för övrigt på plats.

 

 

Matchen sen var väldigt underhållande med många mål. Extra roligt att West Ham gjorde första målet och satte lite press på Arsenal. Nedan följer en bild på firandet efter West Hams mål, samt ett klipp som sammanfattar matchen som slutade 1-3.

 

 

Satt på rätt sida för att se West Hams mål, samt 2 av Arsenals mål. Cazorlas 1-3 mål kom verkligen från ingenstans, sa bara pang sen satt den. Jag satt också verkligen i linje med backlinjen med 2-1 målet och det såg ut som offside från där jag satt. Ser nu på reprisen att det antagligen inte var det. Ska jag sätta lite betyg på stämningen så var den bra. Hemmafansen sjöng högt när de väl betsämde sig för att göra det, men de hade inte många varianter. Antingen så sjäng de I'm Forever Blowing Bubbles eller så skrek dem French w*nker till Arsene Wenger.. Arsenalfansen hade lite större repetoar.

 

Efter matchen blev det en stunds köande till Upton Parks tunnelbanestation när alla skulle bege sig hemåt. Hörde då väldigt många som pratade svenska runt omkring mig. Fotbollsturistandet är större än man kanske tror.

Då var jag hemma igen efter ett par dagar i London. Har en hel del material att gå igenom som jag sedemera kommer lägga upp här med start imorgon. So stay tuned.

 

 

Har inte tipsat om ny musik på länge, so here goes. Råkade höra att Cher Lloyd släpper ny singel idag som heter Oath. Låten finns med på den amerikanska utgåvan av Chers album sticks+stones. Jag har väl inte gillat hennes tidigare låtar, men denna är producerad av Dr Luke (Lukas Gottwald, ingår i samma producentgrupp som bl.a. Max Martin) så jag blev intresserad. Och jag blev positivt överaskad.

 

 

Den riktiga videon till låten är inspelad och lär släppas inom kort. Men vem är då Becky G? (Becky Gomez, inte släkt med Selena). Hon har skivit låten och Simon Cowell skrev för ett tag sen på sin Twittersida att det är en "future star". Möjligt, hennes mixtape lovar en del.

 

För övrigt tycker jag Oath påminner mycket om Avril Lavigne. Kanske inte så konstigt med tanke på att Dr Luke har producerat ett par låtar för Avril, bland annat Girlfriend. Blir också imponerad när man läser vilka producenter och låtskrivare som Cher Lloyd har på albumet. Max Martin, Kevin Rudolf, Mike Posner, Alexander Kronlund, Nadir Khayat (RedOne), Livvi Franc (som bl.a. skrivit Rain On Me med Cheryl Cole) med flera. Någon är populär på Syco, Simon Cowells skivbolag..